Vilhelm i våra liv

               
Det har varit en underbar helg med härligt midsommarfirande på Torekovs camping.

I torsdags packade jag och Alex vår husvagn med det nödvändigaste och förberedde inför morgondagens camping.
  

Dagen började bra: Fint väder (dock lite molnigt), smärtfria njurar och en härlig glädje i bilen!
När vi väl kom fram var vi lite oroliga över platser och så. Man ska ju helst boka långt i förväg. Vår backup-plan var att ha husvagnen på parkeringen annars. När vi kom in i receptionen blev vi förvånade minst sagt. Där var EN plats kvar (en av de bästa). Jag och Alexander kollade snopet på varanadra; Vi som aldrig brukar ha tur... Hahaha.

Vi fick en fin plats bredvid vana campare som hade stora trädäck utanför sina husvagnar och förtält. Nära havet var det också.

  

Våra vänner Jerry och Josefin var också på campingen tillsammans med Jerrys föräldrar. Vi vandrade dit så snart vi hade kommit till rätta själv. Där var det härlig midsommarstämning och många olika slags drinkar på bordet. Själv så fick jag nöja mig med min Loka och mitt citronvatten. Jag fick  många beundrande blickar på min mage, hade jag varit katt så hade jag spunnit för fullt ;)

Lite bilder från vår husvagn:

  

  

                                             

Efter många öl, snapsar och drinkar blev grabbarna fullare och fullare. Rätt roligt att få se ur en annan vinkel för en gångs skull!

Sen blev det underbart god midsommarmat som vi avnjöt tillsammans i vår husvagn. Mums.
Senare på kvällen var vi i Jerrys förtält och snackade samt tog lite strandpromenader. Kan ni förresten se något speciellt på ICA-kassen?
   
 

Har nu gått in i vecka 29 och in i månad 8. Nu går det verkligen fort. "Syrken" i magen sparkar livligt för fullt varje dag och idag har det varit speciellt mycket :)
Mys.

Då var ytterligare en helg över!
Jag har haft en trevlig helg tillsammans med pappa och syster. I lördags åkte vi till en liten restaurang i Röstånga, "Stationshuset". Till förrätt beställde vi vitlöksbröd, mmm det bara smälte i munnen. Till huvudrätt beställde jag och pappa revbensspjäll med potatis och tzatsiki, Heléne tog lamm. Gud så gott!! Min tallrik var bokstavligt talat renslickad hihihi.
Vi avrundade restaurangbesöket med glass toppat av färska jordgubbar!

                                    
Jag hade min nya klänning på mig till kvällens ära. Är nu i vecka 27 <3.


Tidigare i veckan var jag på ett ytterligare ultraljud (pga att jag tar smärtstillande mot njurstenen). Mormor var med mig och hon blev överlycklig att hon fick se det lilla knytet i min mage. Nu är det konstanterat att det är en liten Wilhelm, så söt <3 Han väger nu 1300. Som han växt sen sist, otroligt!!! 
Han ligger med huvudet nedåt och där är mycket fostervatten runt honom, vilket är bra! Alla mätningar på honom var kanonfina, käns så skönt att veta! Älskar honom så!

Här kommer lite fler bilder på mig i vecka 27.
        

Tydligen är jag rätt stor för att vara i vecka 27. Många som undrat om jag väntar tvillingar ;). Jag älskar min mage och tar det som komplimang hihihi.

Vi längtar så efter dig! Härligt att känna dina sparkar varje dag och att de blir allt intensivare och hårdare <3 Jag njuter av att bära på Dig! Aldrig varit med om något finare i hela mitt liv!

Den 4 juni 2010 lämnade du oss. Vi fick tre underbara år tillsammans med dig!



Lilla prinsessan... Du är så saknad och har efterlämnat ett stort hål hos oss.. Vi saknar dig så och kan inte förstå att det är sant.

För tre år sen adopterade vi dig. Du var då några veckor gammal. Redan då busig och så himla söt. Minns hur Alexander bar dig inuti sin tröja och du var spänd på äventyret! Du var vår andra katt och vår första hona, prinsessa!

Du har alltid varit speciellt. Vacker täckning på din kropp, lydig och snäll. Du har Aldrig tiggt vid matbordet, bajsat/kissat utanför kattlådan, eller klöst på väggarna. Du var så himla snäll och omtänksam... Ändå var du tvungen att lämna oss i stor sorg.

Din kropp var tydligen inte ämnad för att skaffa barn...
Du fick två små kattungar, en hona och en hane måndagen den 31 maj. Två ungar kom ut dödfödda. Två dagar senare märkte jag att du var lite slö. Men du åt och drack som vanligt. På torsdagen pep du och ville vara mig nära.. Märkte att dina blödningar luktade lite illa. Din nos blev allt torrare och du var matt i dina ögon. Du låg på byrån och dreglade och jag kommer aldrig glömma din blick..
Vi körde dig till vetrinären som gav dig vitaminer, dropp och spruta så att du skulle få värkar. Vetrinären kände nämligen en klump i dig. Antingen var det blod, eller ett dött foster.. Hon rådde oss att se över dig, blev du sämre skulle vi åka in akut igen! Vi hämtade ut pencellin åt dig. Du var lite svår när jag skulle ge dig (du som annars älskar den smaken, smakar som leverpastej).
Natten till fredagen den 4 juni var jag uppe varannan timme och satt hos dig och de två små kattungarna. Du kämpade in i det sista och ammade dom fast du hade ont!
På morgonen sken jag upp som en sol. Du åt två dl filmjölk och drack jätte mycket vatten! "Oh, det kommer bli bra". Jag ringde Alexander och berättade, så glada vi blev!

En timme senare hittade jag dig inte. Jag letade på alla tänkbara ställen där du brukade gömma dig. Tillslut fann jag dig. Du hade inte gömt hela din bakdel... Under en svåråtkomlig hylla låg du... Jag slet i den av alla mina krafter och svetten rann i takt med tårarna. Där låg du och bara tittade på mig. Jag vet att du gömde dig så att jag skulle slippa se dig lida.
Alexanders mamma kom och jag bara grät... Sist jag grät så var när jag var i samma sitts som dig Snudden (utomhavandeskap).
Snuddens lilla kropp oprkade inte längre och vetrinären som vi ringde sa att hon är antagligen för svag för en operation. Hon hade somnat in under narkosen... Operationen hade kostat 15 000, men jag och Alexander var beredda att betala det. Vi tvivlade faktiskt inte på det!

Jag ringde Alexander och han kom hem från jobbet. Ett sista farväl... Vi båda bara grät och grät... Det tog aldrig slut! Snudden bara tittade på oss med sina stora vackra ögon. Vi höll henne i vår famn och bara njöt av hennes närhet.
Jag och Alexanders mamma fick köra till djursjukhuset fort sen. Jag bara grät i bilen och Snudden var så illa nu att hon kräkte och bajsade på sig... Lilla Snudden. Alla tittade på mig när vi var på djursjukhuset och jag grät som ett barn...
Rummet där vi skulle vara i var fint med ljus och så. Hon skulle först få en spruta som lugnar, sen en till som får henne att somna in. När hon fick första sprutan pep hon inte ens.. Inte ett endaste ljud. Hon låg och tittade och jag höll hennes tass och kysste hennes ansikte om och om igen. Hon somnade in av första sprutan... Så svag var hon!! Lilla Snudden, jag kan inte ens hålla mig från att gråta när jag skriver detta. Saknar dig så och önskar att jag kunde få tala om det för dig på kattspråket. Men jag tror att du är glad att vi hjälpte dig och tacksam för vår tid tillsammans. Varför går alltid dom snällaste och oskyldigaste bort först?
Dina kattungar tar katten Bella hand om (svärmors katt). En likadan ras som dig fast i andra färger. De små växer och den röde har börjat att öppna ögonen nu! De är tacksamma för den tiden de fick tillsammans med dig.

Det var så fint att sitta tillsammans med dig när du tog dina sista andetag. Jag pratade med dig, höll om dig och tog farväl. Kommer aldrig glömma den dagen, eller Dig!

Idag är det en vecka sedan du lämnade oss... Ljusen har varit tända för dig hela dagen och jag hoppas du ser vår saknad och jag hoppas att du har det bra i katthimlen.
Du ligger på en kyrkogård kremerad i Hässleholm. Det var vår önskan.
Älskar dig Snudden, glöm aldrig det!! Du är i våra hjärtan föralltid!!!

  
Här var du inte gammal. Vår lilla prinsessa...

  
Du var så fin...

  
Sista gången du sov hos oss i sängen tryckte du dig intill mig...<3
Du var en underbar mamma in i det sista

Du tog så väl hand om dina adoptivungar Mk och Kitty. Jag, Alex och katterna saknar dig!!!

VI ÄLSKAR DIG SNUDDEN, DU ÄR I NANGIJALA MED DE ANDRA DJUREN NU

                      

Är i vecka 25 och går snart in i vecka 26! Tiden går så himla fort och jag njuter av varje sekund och tillfälle av att få klappa min underbara mage.

Igår var det förlossning hemma hos oss, Snudden som skulle ha sin sista kull innan vi ska låta sterilisera henne. Svärmor kom och hjälpte oss. Hon har så bra hand om katter och gör de lugna.
Snudden höll på från klockan 17:00-21:00. Hon fick först en liten rödhårig hane med vita prickar. Nummer två och tre var outväcklade och gick inte att rädda. Men nummer fyra levde och det blev en sköldpaddsfärgad liten hona. Gudomligt söta och extremt långhåriga. De ska ut till försäljning om tre veckor.

   
Bild1. Här är en kattunge på väg och Alexanders mamma hjälper den snabbt ut. Bild2. Den förste kattungen är ute. Så söt. Bild3. Snudden pustar mellan värven.

   
Bild1. Nummer fyra ute, sockersöt. Bild2. Snudden tar väl hand om sina två små kattungar. Bild3. Syskonkärlek.

                    

Snudden trött efter många timmars kämpande. De två små underverken är superhungriga och törstiga efter mammas mjölk :)