Snart är han hos oss <3
På bilden är jag i vecka 37, nu är jag snart i vecka 39.Jag får be om ursäkt för att jag varit så dålig med bloggen på senaste tiden. Mycket att stå i inför flytten och inför vår efterlängtade lilla son!
Det har varit lite upp och ner med mig. I förra veckan var jag hos MVC och då var mitt blodtryck inte alls bra. Jag hade fortfarande äggvita i urinen och de kunde inte konstantera om allt berodde på mina njurstenar eller om jag hade början till havandeskapsförgiftning. Jag var nervös och orolig så jag blev skickad direkt till en läkare på lasarettet. Där tog de blodprover och lyssnade på babyns hjärtljud. Hans hjärtljud var perfekta och han rörde sig som en liten prins. Mitt blodvärde var även bra och testerna visade att jag inte har havandeskapsförgiftning... Vilken lättnad!
Några dagar senare var det dags för läkarkontroll igen och Alexander var med mig! Ultraljudet var fint och han växer enligt kurvan och han mår bra <3 Fick ett datum då jag ska bli igångsatt (så att jag ska slippa ha mer ont av njurstenarna). Den 2/9 sätter de igång mig (en vecka tidigare beräknat datum). Så nervösa vi blev nu, nu blev allt så verkligt liksom. Underbart!!
Är livrädd att igångsättningen ska dröja och det blir kejsarsnitt, vill verkligen inte få kejsarsnitt, vill föda på naturlig väg. Men gör såklart det som är bäst för babyn och mig!
Dagen innan ingångsättningen flyttar vi in i vårt nya hus.Kunde det bli tajtare? Hur ska vi hinna med och orka med allt? Vi har iaf hyrt flytthjälp som även städar åt oss. Kostade skjortan men det får det vara värt. Jag är höggravid och Alexander jobbar, så vi behöver all hjälp vi kan få!
Snart kommer även pappa hem och det ser jag fram emot :) Tiden har gått fort sen sist, helt otroligt!
Idag var mormor och IngaLillhär och hämtade två små kattungar som mormor ska ta hand om (hon har tjatat och tjatat). Det ska nog gå bra och jag vet att de små får ett bra hem hos henne. Blev lite ledsen bara för den ena kattungen var lilla Fanny (som jag döpt henne till). Jag har varit en extra mamma till henne då hon var lite mindre i växten.. Grät en skvätt och hade svårt för att släppa henne. Får komma och hälsa på dom när de har bott in sig hos mormor.
Om en vecka är vi förmodligen föräldrar till en underbar son <3 Nervöst, pirrigt, rädsla och längtan på samma gång!!! *Kärlek*
Kommentarer
Trackback
