Vilhelms dagar på neonantal 9/9-21/9 2010
Fortsättning från Vilhelms födelse:
Dagarna på lasarettet blev längre än vad vi trodde. Jag uppmärksammade att Vilhelm andades väldigt häftigt, vilket gjorde mig dödsorolig. Barnläkarna kom in och lyssnade på honom och gjorde en grundlig kontroll. Hans andning berodde på abstinens efter min medicin... Det skär i hjärtat när ens barn råkar illa ut för att man varit tvungen att ta smärtstillande... Önskar att urologläkarna opererat mig tidigare så lille Vilhelm hade sluppit detta.
Vi hamnade på neonantal och sjuksköterskorna var supersnälla där. Vi fick ett stort rum åt oss medans Vilhelm fick ligga inne hos sjuksköterskorna för kontroll.
Han fick slang genom näsan för sondmatning och en stor dosa på handen där de sprutade in medicin... Tårarna sprutade på mig när jag såg honom på det sättet..Såg så hemskt ut, lille oskyldige och fina Vilhelm..
Vår vackra pojk:
Dagarna då vi var tvungna att åka hem för att mata katterna gjorde så ont... Vi ville ju ha Vilhelm med oss hem. Ingen av oss mådde speciellt bra, det var tufft varje gång vi åkte ifrån honom.
Alexander gjorde fint i hans rum och skrev på hans griffeltavla "Välkommen hem vår lilla solstråle. Vi älskar Dig". Vi längtade så tills han blev frisk så vi kunde åka hem som en familj!
Fortsättning följer
Dagarna på lasarettet blev längre än vad vi trodde. Jag uppmärksammade att Vilhelm andades väldigt häftigt, vilket gjorde mig dödsorolig. Barnläkarna kom in och lyssnade på honom och gjorde en grundlig kontroll. Hans andning berodde på abstinens efter min medicin... Det skär i hjärtat när ens barn råkar illa ut för att man varit tvungen att ta smärtstillande... Önskar att urologläkarna opererat mig tidigare så lille Vilhelm hade sluppit detta.
Vi hamnade på neonantal och sjuksköterskorna var supersnälla där. Vi fick ett stort rum åt oss medans Vilhelm fick ligga inne hos sjuksköterskorna för kontroll.
Han fick slang genom näsan för sondmatning och en stor dosa på handen där de sprutade in medicin... Tårarna sprutade på mig när jag såg honom på det sättet..Såg så hemskt ut, lille oskyldige och fina Vilhelm..
Vår vackra pojk:
Dagarna då vi var tvungna att åka hem för att mata katterna gjorde så ont... Vi ville ju ha Vilhelm med oss hem. Ingen av oss mådde speciellt bra, det var tufft varje gång vi åkte ifrån honom.
Alexander gjorde fint i hans rum och skrev på hans griffeltavla "Välkommen hem vår lilla solstråle. Vi älskar Dig". Vi längtade så tills han blev frisk så vi kunde åka hem som en familj!
Fortsättning följer
Kommentarer
Postat av: syster
Tänk ändå, nu känns det som jättelängesedan ni var på sjukhuset! Snart blir han två månader och han växer och frodas. Underbart att ha er hemma! Puss
Ps. Retligt med regnet. Så typiskt på nåt sätt...
Trackback
