Snön ligger vit på marken
Vilken härlig känsla jag får i kroppen av all denna snön. Mysigt.
Var ute med Vilhelm innan i vagnen när det snöade som mest. Han somnade nästan direkt, sött.
Annars så har vi läst en massa Pixie böcker idag och gosat i soffan. Han är så himla duktig, han har börjat sova i sin egna säng nu (sängen som Alex gjort åt honom). Vi har den intill sängen så att Vilhelm inte ska känna sig alltför ensam. Han sover som en stock om nätterna och har som mest sovit 6 h i sträck.
Imorgon kommer syster och kusin Tage på besök. Ska bli så roligt. Längesen vi sågs nu...
Sist familjen Malmros-Granath var på besök så klinkade Tage så fint på pianot, *Klink, klank*.
Söta Tage som hade fullt upp med att marschera runder. Han är så duktig och kan gå helt själv nu!!
Alex, jag och Tage myser i soffan
Alex och Vilhelm
Tage, Alex och katten Lillan (Hellmutt)
Tage var så duktig och klappade Lillan så fint. Hon bara låg och njöt!
Stoffe och Tage. (Likheten mellan far och son är det inget tvivel om).
Var ute med Vilhelm innan i vagnen när det snöade som mest. Han somnade nästan direkt, sött.
Annars så har vi läst en massa Pixie böcker idag och gosat i soffan. Han är så himla duktig, han har börjat sova i sin egna säng nu (sängen som Alex gjort åt honom). Vi har den intill sängen så att Vilhelm inte ska känna sig alltför ensam. Han sover som en stock om nätterna och har som mest sovit 6 h i sträck.
Imorgon kommer syster och kusin Tage på besök. Ska bli så roligt. Längesen vi sågs nu...
Sist familjen Malmros-Granath var på besök så klinkade Tage så fint på pianot, *Klink, klank*.
Söta Tage som hade fullt upp med att marschera runder. Han är så duktig och kan gå helt själv nu!!
Alex, jag och Tage myser i soffan
Alex och Vilhelm
Tage, Alex och katten Lillan (Hellmutt)
Tage var så duktig och klappade Lillan så fint. Hon bara låg och njöt!
Stoffe och Tage. (Likheten mellan far och son är det inget tvivel om).
Fars dag och veckan som gått
Förra söndagen var det Alexanders första Fars dag! Det firades genom att pappa Alex fick en förstoring av sitt favoritfoto på han och Vilhelm. Han blev jätteglad av presenten :)
Samma kväll åkte vi och hälsade på Alexanders föräldrar och gav farfar Sven en fars dags present, lotter. Tyvärr så vann han ingenting.
I veckan har jag och Vilhelm lekt och utforskat nya saker att titta på här hemma. Vilhelm är så nyfiken och ivrig av sig. Roligt att gå runt med honom och se hur hans ögon spelar ping-pong av nyfikenhet hihihi.
När jag sjunger "Det var en gång en mus och den musen hette Klas", så är det omöjligt att sluta. Han älskar den sången och börjar alltd att le och jollra, sötnosen.
Häromdagen hade jag och Vilhelm en super mysig morgon tillsammans. Vi låg och sjöng hans favorit låtar, bl a. "Lilla Sofie, och När trollmor har lagt de..." Sen lekte vi med hans gosedjur och vattenflaskan. Han hade det så roligt och somnade sen av utmattning!
I fredags snöade det jätte mycket. Härligt. Jag älskar snö och blir så lugn av det. Började fantisera om när Vilhelm ska åka pulka för första gången i snön. Så kul:)
Samma kväll åkte vi och hälsade på Alexanders föräldrar och gav farfar Sven en fars dags present, lotter. Tyvärr så vann han ingenting.
I veckan har jag och Vilhelm lekt och utforskat nya saker att titta på här hemma. Vilhelm är så nyfiken och ivrig av sig. Roligt att gå runt med honom och se hur hans ögon spelar ping-pong av nyfikenhet hihihi.
När jag sjunger "Det var en gång en mus och den musen hette Klas", så är det omöjligt att sluta. Han älskar den sången och börjar alltd att le och jollra, sötnosen.
Häromdagen hade jag och Vilhelm en super mysig morgon tillsammans. Vi låg och sjöng hans favorit låtar, bl a. "Lilla Sofie, och När trollmor har lagt de..." Sen lekte vi med hans gosedjur och vattenflaskan. Han hade det så roligt och somnade sen av utmattning!
I fredags snöade det jätte mycket. Härligt. Jag älskar snö och blir så lugn av det. Började fantisera om när Vilhelm ska åka pulka för första gången i snön. Så kul:)
Vilhelms vecka
Bilden visar Vilhelms klassiska min när han krystar för att kunna bajsa, så sött!
I tisdags skulle vi till fotografen för bild i HD. Det står drop-in på lappen vi hade fått och Alex hade t om ringt och pratat med dom ngr dagar innan. När vi kom dit runt 12:00 så sitter där bara en familj förutom oss. När vi kommer fram till receptionen får vi en tid, kl 14:00... Alex hade ju tagit ledigt från jobb och kan inte hålla på att köra fram och tillbaka. Skit förbannade blev vi!! Vi fick en tid till nästa tisdag, får hoppas Alex kan ta sig från jobb då...
Som pricken över I:et var inte olyckstimmarna slut för oss. Jag skulle till BVC för läkarkontroll med Vilhelm kl 13:30. När vi kommer dit får jag veta att jag skulle varit där kl 13:00.. Oh suck! Det innebar att vi fick sitta i två timmar och vänta på en ny tid.. Ahh!!!
Som tur var sov Vilhelm så sött och verkade mest road. När det väl blev vår tur så släppte all irritation och undersökningen gick jättefint. Han fick så mycket beröm och han hade tagit sig bra i vikt.
Vikt: 5820 g
Längd: 56 com
Huvudomfång: 39
Om dagarna brukar jag och prutten roa oss med att leka med skallror och kramdjur. Han älskar att titta på dom, men greppa kan han inte riktigt än.
Jag märkte att han älskar att titta på plastflaskor med vatten i när man rör dom fram och tillbaka!! Han blir helt stum och blicken studerar flaskan fram och tillbaka. Gulligt!
När det inte är allt för stormigt brukar vi packa på oss kläder och gå och ut och gå. Han brukar alltid somna i vagnen av den guppande rörelsen!
Han trivs i sin pappas famn och titta så sött han ligger med Kitty om sig. "Tripp, trapp trull".
För två veckor sedan fick vi hans första riktiga leende. Han låg i pappa Alex knä och Alex lekte med honom och gjorde en massa roliga ljud. Vilhelm började skratta (utan ljud förståss). Han blev så upprymd att han kräkte, stackaren.
När prutten är uttråkad brukar jag sätta honom vid babygymmet. Han älskar att studera de rörliga leksakerna samt lyssna till dess skramlande ljud och melodier. När han tröttnat på den stationen bär jag runt honom i huset, visar han sitt rum, tittar ut genom fönstret eller studerar oss i spegeln. Det fascinerar alltid honom!
På söndag är det Fars dag, det ser jag och lillprutten framemot!
Familjen Bjurebrants hemkomst
Jag hoppas ni hinner med mitt skrivande tempo nu. Försöker göra så många inlägg dagligen som möjligt för att komma ikapp tiden.
Äntligen kom dagen då fick vi åka hem med vår lille son. Går inte att beskriva i ord vilken enorm lättnad det var. Visst var vi nervösa och lite oroliga, för nu var allt ansvar vårt.
Det verkar som om Vilhelm kände friheten mest. Så fort vi lämnade sjukhuset blev han lugnare och vi kunde skapa våra egna rutiner som passade oss tre bäst.
De första dagarna var tuffa och vi var trötta. Vår lille pojk ville ha mat varannan/var tredje timme dygnet runt, så det blev inte mycket sömn. Sen var vi ju dessutom lite ringrostiga, nu är vi mer vana och har lärt känna vilka behov han behöver och när han behöver dom.
Det är så underbart att vara nära Vilhelm. Hans doft, hans blickar och hans underbara lilla ansikte, man får inte nog av det! Äntligen får vi visa världen vilket mirakel vi åstakommit.
Efter en vecka hemma så blev det dags för hembesök av BVC. Det var spännande och intressant. Han blev vägd och hade nu gått upp till 4310 g. Vår duktiga lille kille!
Den 13/10 blev det dags för nästa BVC kontroll. Min vän Helena följde med oss. Nu var han fem veckor gammal och hade ökat i vikten rejält, 4830 gram och han var nu 55 cm lång. Så stor han blivit, och man märker inte det ens!
Den 22/10 åkte vi till BVC igen. Han vägde 5200 men var fortfarade 55 cm lång. Huvudomfånget var 38,5. Det låg på 36,0 när han föddes.
Riktigt roligt att följa hans utveckling, det går så fort. Trivs kanon med min barnmorska, så det är kul!
Vi har haft mycket besök av familj och vänner. Känner sig verkligen stolt när man får visa upp sin lille guldklimp!
Vilhelm har fått beröm för sin otroligt starka nacke och sin stadiga blick sen han föddes. Han är så himla duktig och frammåt. Han är nyfiken och alltid med! Väldigt mamma/pappa sjuk är han också, vilket vi njuter av!
Vilhelm har ofta sina små händer vid ansiktet. Så himla sött. Har hört att det betyder att han är nöjd och trivs :)
Lite bilder på Vilhelm från födsel till 1 månad gammal:
Nästa inlägg som kommer är skrivet i nutid. Känner att jag fått med det mesta i kortfattad veriation om Vilhelm. Han är inte längre ett litet spädbarn som äter, bajsar och sover. Det har hänt mycket den senaste månaden och jag hoppas att ni ska tycka det blir roligt att läsa om Vilhelms framsteg och vårt liv som en familj.
Äntligen kom dagen då fick vi åka hem med vår lille son. Går inte att beskriva i ord vilken enorm lättnad det var. Visst var vi nervösa och lite oroliga, för nu var allt ansvar vårt.
Det verkar som om Vilhelm kände friheten mest. Så fort vi lämnade sjukhuset blev han lugnare och vi kunde skapa våra egna rutiner som passade oss tre bäst.
De första dagarna var tuffa och vi var trötta. Vår lille pojk ville ha mat varannan/var tredje timme dygnet runt, så det blev inte mycket sömn. Sen var vi ju dessutom lite ringrostiga, nu är vi mer vana och har lärt känna vilka behov han behöver och när han behöver dom.
Det är så underbart att vara nära Vilhelm. Hans doft, hans blickar och hans underbara lilla ansikte, man får inte nog av det! Äntligen får vi visa världen vilket mirakel vi åstakommit.
Efter en vecka hemma så blev det dags för hembesök av BVC. Det var spännande och intressant. Han blev vägd och hade nu gått upp till 4310 g. Vår duktiga lille kille!
Den 13/10 blev det dags för nästa BVC kontroll. Min vän Helena följde med oss. Nu var han fem veckor gammal och hade ökat i vikten rejält, 4830 gram och han var nu 55 cm lång. Så stor han blivit, och man märker inte det ens!
Den 22/10 åkte vi till BVC igen. Han vägde 5200 men var fortfarade 55 cm lång. Huvudomfånget var 38,5. Det låg på 36,0 när han föddes.
Riktigt roligt att följa hans utveckling, det går så fort. Trivs kanon med min barnmorska, så det är kul!
Vi har haft mycket besök av familj och vänner. Känner sig verkligen stolt när man får visa upp sin lille guldklimp!
Vilhelm har fått beröm för sin otroligt starka nacke och sin stadiga blick sen han föddes. Han är så himla duktig och frammåt. Han är nyfiken och alltid med! Väldigt mamma/pappa sjuk är han också, vilket vi njuter av!
Vilhelm har ofta sina små händer vid ansiktet. Så himla sött. Har hört att det betyder att han är nöjd och trivs :)
Lite bilder på Vilhelm från födsel till 1 månad gammal:
Nästa inlägg som kommer är skrivet i nutid. Känner att jag fått med det mesta i kortfattad veriation om Vilhelm. Han är inte längre ett litet spädbarn som äter, bajsar och sover. Det har hänt mycket den senaste månaden och jag hoppas att ni ska tycka det blir roligt att läsa om Vilhelms framsteg och vårt liv som en familj.
Vilhelms möten med släkt och vänner
Morfar Bengt och Vilhelm
Moster Heléne och Vilhelm
Gammelmormor och Vilhelm
Farfar Sven och Vilhelm
Helena och Vilhelm
Fortsättningen av Vilhelms tid på neonantal 9/9-21/9 2010
Tiden på neo kändes som en evighet för oss alla. Men så snart de minskat på Vilhelms dos så fick han sova tillsammans med oss. Han fick ha två sladdar på sig som gick till en apparat som visade hans hjärtljud. Det var tryggt, men påfrestande. Jag kollade på den apparaten stup i kvarten, den gjorde mig tokig.
Han sov så gott tillsammans med oss i sängarna varje natt och det var underbart att ha honom hos oss.
Ju friskare och starkare han blev så fick vi vara mer tillsammans som en familj. De sista dagarna fick vi gå ut med honom i sin vagn. Han älskade det! Jag och Alexander gick till Möllan och åt våfflor, skrutten sov så sött och njöt av friheten.
Dagen innan hemfärd fick Vilhelm sitt första bad. Han skrek inte en enda gång. Hans ögon var stora av nyfikenhet och han bara njöt.
Dagen då vi skulle få åka hem kändes overklig, men så befriande. Vi var så glada och nyfikna på hur Vilhelm skulle känna över att få komma hem.
Bilden nedan går jag och bär honom i en bärsele, han älskar att vara nära oss. Tror detta är bland de sista bilderna från lasaretts tiden:
Fortsättning följer om de första dagarna och veckorna som en riktig familj. Ni får se och läsa om hur fort Vilhelm utvecklats och växt. Imorgon firar vi, för då blir han två månader gammal. Han är ingen liten pojke längre ;)
Tur vi har våra familjer som kom och stöttade oss. Min syster, Tage, Stoffe, min pappa, min mormor och Alex familj var ett stort stöd. Även nära vänner kom för att se hur vi mådde. Tack!!
Han sov så gott tillsammans med oss i sängarna varje natt och det var underbart att ha honom hos oss.
Ju friskare och starkare han blev så fick vi vara mer tillsammans som en familj. De sista dagarna fick vi gå ut med honom i sin vagn. Han älskade det! Jag och Alexander gick till Möllan och åt våfflor, skrutten sov så sött och njöt av friheten.
Dagen innan hemfärd fick Vilhelm sitt första bad. Han skrek inte en enda gång. Hans ögon var stora av nyfikenhet och han bara njöt.
Dagen då vi skulle få åka hem kändes overklig, men så befriande. Vi var så glada och nyfikna på hur Vilhelm skulle känna över att få komma hem.
Bilden nedan går jag och bär honom i en bärsele, han älskar att vara nära oss. Tror detta är bland de sista bilderna från lasaretts tiden:
Fortsättning följer om de första dagarna och veckorna som en riktig familj. Ni får se och läsa om hur fort Vilhelm utvecklats och växt. Imorgon firar vi, för då blir han två månader gammal. Han är ingen liten pojke längre ;)
Tur vi har våra familjer som kom och stöttade oss. Min syster, Tage, Stoffe, min pappa, min mormor och Alex familj var ett stort stöd. Även nära vänner kom för att se hur vi mådde. Tack!!
Vilhelms dagar på neonantal 9/9-21/9 2010
Fortsättning från Vilhelms födelse:
Dagarna på lasarettet blev längre än vad vi trodde. Jag uppmärksammade att Vilhelm andades väldigt häftigt, vilket gjorde mig dödsorolig. Barnläkarna kom in och lyssnade på honom och gjorde en grundlig kontroll. Hans andning berodde på abstinens efter min medicin... Det skär i hjärtat när ens barn råkar illa ut för att man varit tvungen att ta smärtstillande... Önskar att urologläkarna opererat mig tidigare så lille Vilhelm hade sluppit detta.
Vi hamnade på neonantal och sjuksköterskorna var supersnälla där. Vi fick ett stort rum åt oss medans Vilhelm fick ligga inne hos sjuksköterskorna för kontroll.
Han fick slang genom näsan för sondmatning och en stor dosa på handen där de sprutade in medicin... Tårarna sprutade på mig när jag såg honom på det sättet..Såg så hemskt ut, lille oskyldige och fina Vilhelm..
Vår vackra pojk:
Dagarna då vi var tvungna att åka hem för att mata katterna gjorde så ont... Vi ville ju ha Vilhelm med oss hem. Ingen av oss mådde speciellt bra, det var tufft varje gång vi åkte ifrån honom.
Alexander gjorde fint i hans rum och skrev på hans griffeltavla "Välkommen hem vår lilla solstråle. Vi älskar Dig". Vi längtade så tills han blev frisk så vi kunde åka hem som en familj!
Fortsättning följer
Dagarna på lasarettet blev längre än vad vi trodde. Jag uppmärksammade att Vilhelm andades väldigt häftigt, vilket gjorde mig dödsorolig. Barnläkarna kom in och lyssnade på honom och gjorde en grundlig kontroll. Hans andning berodde på abstinens efter min medicin... Det skär i hjärtat när ens barn råkar illa ut för att man varit tvungen att ta smärtstillande... Önskar att urologläkarna opererat mig tidigare så lille Vilhelm hade sluppit detta.
Vi hamnade på neonantal och sjuksköterskorna var supersnälla där. Vi fick ett stort rum åt oss medans Vilhelm fick ligga inne hos sjuksköterskorna för kontroll.
Han fick slang genom näsan för sondmatning och en stor dosa på handen där de sprutade in medicin... Tårarna sprutade på mig när jag såg honom på det sättet..Såg så hemskt ut, lille oskyldige och fina Vilhelm..
Vår vackra pojk:
Dagarna då vi var tvungna att åka hem för att mata katterna gjorde så ont... Vi ville ju ha Vilhelm med oss hem. Ingen av oss mådde speciellt bra, det var tufft varje gång vi åkte ifrån honom.
Alexander gjorde fint i hans rum och skrev på hans griffeltavla "Välkommen hem vår lilla solstråle. Vi älskar Dig". Vi längtade så tills han blev frisk så vi kunde åka hem som en familj!
Fortsättning följer
Vilhelm, Alexander Bjurebrants födelse 100908
Har inte varit inne på bloggen sen dagarna innan Vilhelm föddes. Har inte haft tid eller ork nu när vår lille pojk tar all uppmärksamhet. Men nu peppade syster mig till att skriva. Fick höra att jag har nyfikna läsare som väntar på inlägg.
Dagen då vårt underverk föddes blev inte riktigt som vi tänkt oss, men det blev vår lyckligaste dag i våra liv.
100908 (dagen innan beräknad födelse) kl 09:00 åkte vi in för att sätta igång mig med vaginala piller. Smärtorna kom allt intensivare samtidigt som mina njurstenar gjorde fruktansvärt ont. Jag fick ligga i ca sex timmar innan jag fick nästa omgång piller. Jag grät, kräkte och var allmänt snurrig. Alexander gjorde allt i sin makt för att jag skulle må någorlunda bra.
Läkarna uppmärksammade att Vilhelms hjärtljud sjönk när jag kräkte. De satte på sladdar på Vilhelms huvud genom min vagina för att kolla så att allt var okej med honom. Ganska snabbt konstanterades det att det skulle bli akut kejsarsnitt. Jag började att storgråta av rädsla och nervositet. Jag såg på Alexander att han var lika orolig, men han tröstade och kysste mig. Min underbara man...
Runt 22:30 sövde dom mig och det sista jag såg var Alexanders vackra leende... Sen blev det bara en dimma.
22:45 100908 föddes vår son, vårt underverk. Han vägde 3670 g och var 48 cm lång.
Jag vaknade upp runt 24:00 och frågade läkarna om allt var bra med vår lille Vilhelm. När de berättade att han mådde fint så kunde jag inte tro på dom. Var rädd att han skulle ha abstinensbesvär pga att jag varit tvungen att ta smärtstillande under graviditeten för mina njurstenar. Jag ville liksom se det med egna ögon att han mådde bra och att han levde! Jag var rädd och jag grät av oro... Kom hit med min pojke nu!
Tillslut kom Alexander med vår lille son och la honom intill mitt bröst. Jag var nog mest i chocktillstånd! Kunde inte riktigt begripa att detta var vår Vilhelm, den lille syrk som bott i min mage så länge... Vilken känsla och vilken stolthet som stegrade genom kroppen. Tårar och leende kom vartannat. Både jag och Alexander skrattade och log av lycka. Han var så himla fin, så vacker... Jag tänkte för mig själv när jag låg där att han var alldeles för söt för att vara min :). Kunde inte begripa att vi skapat denna vackra son.
Klicka på bilderna för att förstora:
Alexander fick klippa navelsträngen och han fick hålla vårt underverk så fort de kollat så allt var bra med honom. Stolt far med sin vackre son!
Trodde aldrig att lyckan skulle komma till oss. Jag är så glad över att allt som hänt har hänt, annars så hade vi inte haft vår lille Vilhelm hos oss nu! Allt har sin mening, det vet jag nu. Och att vara förälder är det finaste som hänt mig.
Under natten så satt vi med vårt lille mirakel. Det var svårt att släppa blicken från honom. Så liten, så oskyldig och så himla vacker.
Nu börjar en livslång resa. Jag och Alexander har bildat vår egna familj. Vad är större än det?
Fortsättningen om lille Vilhelm kommer snart. Håll ut!!
Dagen då vårt underverk föddes blev inte riktigt som vi tänkt oss, men det blev vår lyckligaste dag i våra liv.
100908 (dagen innan beräknad födelse) kl 09:00 åkte vi in för att sätta igång mig med vaginala piller. Smärtorna kom allt intensivare samtidigt som mina njurstenar gjorde fruktansvärt ont. Jag fick ligga i ca sex timmar innan jag fick nästa omgång piller. Jag grät, kräkte och var allmänt snurrig. Alexander gjorde allt i sin makt för att jag skulle må någorlunda bra.
Läkarna uppmärksammade att Vilhelms hjärtljud sjönk när jag kräkte. De satte på sladdar på Vilhelms huvud genom min vagina för att kolla så att allt var okej med honom. Ganska snabbt konstanterades det att det skulle bli akut kejsarsnitt. Jag började att storgråta av rädsla och nervositet. Jag såg på Alexander att han var lika orolig, men han tröstade och kysste mig. Min underbara man...
Runt 22:30 sövde dom mig och det sista jag såg var Alexanders vackra leende... Sen blev det bara en dimma.
22:45 100908 föddes vår son, vårt underverk. Han vägde 3670 g och var 48 cm lång.
Jag vaknade upp runt 24:00 och frågade läkarna om allt var bra med vår lille Vilhelm. När de berättade att han mådde fint så kunde jag inte tro på dom. Var rädd att han skulle ha abstinensbesvär pga att jag varit tvungen att ta smärtstillande under graviditeten för mina njurstenar. Jag ville liksom se det med egna ögon att han mådde bra och att han levde! Jag var rädd och jag grät av oro... Kom hit med min pojke nu!
Tillslut kom Alexander med vår lille son och la honom intill mitt bröst. Jag var nog mest i chocktillstånd! Kunde inte riktigt begripa att detta var vår Vilhelm, den lille syrk som bott i min mage så länge... Vilken känsla och vilken stolthet som stegrade genom kroppen. Tårar och leende kom vartannat. Både jag och Alexander skrattade och log av lycka. Han var så himla fin, så vacker... Jag tänkte för mig själv när jag låg där att han var alldeles för söt för att vara min :). Kunde inte begripa att vi skapat denna vackra son.
Klicka på bilderna för att förstora:
Alexander fick klippa navelsträngen och han fick hålla vårt underverk så fort de kollat så allt var bra med honom. Stolt far med sin vackre son!
Trodde aldrig att lyckan skulle komma till oss. Jag är så glad över att allt som hänt har hänt, annars så hade vi inte haft vår lille Vilhelm hos oss nu! Allt har sin mening, det vet jag nu. Och att vara förälder är det finaste som hänt mig.
Under natten så satt vi med vårt lille mirakel. Det var svårt att släppa blicken från honom. Så liten, så oskyldig och så himla vacker.
Nu börjar en livslång resa. Jag och Alexander har bildat vår egna familj. Vad är större än det?
Fortsättningen om lille Vilhelm kommer snart. Håll ut!!
